Dybäcks slott, slott i Skurups kommun.
Dybäck är Skånes sydligaste herresäte, cirka 9 km söder om Skurup. Den ålderdomliga vita mangården är egentligen en samling av flera byggnader, uppförda under 1400-, 1500- och 1600-talen, i stor utsträckning mycket väl bibehållna. gotik, renässans och barock smälter här ihop till ett. Det är vackert beläget på den bördiga jordbruksmarken vid Dybäcksån nära kusten och omgivet av en lummig park. Slottet är inte tillgängligt för allmänheten.
Godset är känt från 1300-talet. Det ägdes under den danska tiden av företrädare för olika välkända adelsätter, som Marsvin, Munk och Bille. 1684 delades det mellan Jörgen och Christian Bille. Ägorna var delade fram till 1857, då de sammanfördes av A B Wallis.
Slottet köptes 1921 av Albin Alwén, och ägs nu av dennes barnbarn.
onsdag 14 oktober 2009
Björnstorps slott
Björnstorps slott, slott i Lunds kommun. Slottet är i romantisk rokokostil. Det är uppfört 1752 och ändrat på 1860- och 1870-talen. Det är beläget på Romeleåsens västra sluttning tre kilometer norr om Genarp, söder om godsets stationssamhälle Björnstorp.
Äldste kände ägaren till Björnstorp var Mikkel Pedersen Gönge, som 1568 fick "kronans torp Björnstrup" i förläning. Därefter ägdes Björnstorp av Beata Mikkelsdatter Gönge, Clara Mostsdatter Gere, Falck Lycke, Lauritz Galtung och Barbara Grabow. Efter 1680 tillhörde Björnstorp, liksom Svenstorp, fru Mette Rosencrantz till Häckeberga. Genom hennes dotter Mette Sophie Krabbe kom godset till danska statsrådet Johan Monrad, omnämnd som ägare år 1700. Snart kom grevinnan Christina Piper i besittning av Björnstorp. Hon fick 1725 behålla det som ersättning för en intecknad skuld. Hon började göra om Björnstorp till en verklig herrgård och uppförde huvudbyggnaden. Hennes dotter Hedvig Maria Sture sålde Björnstorp 1754 till friherre Fredrik Gustav Gyllenkrok på Svenstorp. År 1779 blev Björnstorp fideikommiss, och har sedan dess varit i ätten Gyllenkroks ägo. Sitt nuvarande utseende fick Björnstorp vid en ombyggnad 1868, ledd av Helgo Zettervall.
Äldste kände ägaren till Björnstorp var Mikkel Pedersen Gönge, som 1568 fick "kronans torp Björnstrup" i förläning. Därefter ägdes Björnstorp av Beata Mikkelsdatter Gönge, Clara Mostsdatter Gere, Falck Lycke, Lauritz Galtung och Barbara Grabow. Efter 1680 tillhörde Björnstorp, liksom Svenstorp, fru Mette Rosencrantz till Häckeberga. Genom hennes dotter Mette Sophie Krabbe kom godset till danska statsrådet Johan Monrad, omnämnd som ägare år 1700. Snart kom grevinnan Christina Piper i besittning av Björnstorp. Hon fick 1725 behålla det som ersättning för en intecknad skuld. Hon började göra om Björnstorp till en verklig herrgård och uppförde huvudbyggnaden. Hennes dotter Hedvig Maria Sture sålde Björnstorp 1754 till friherre Fredrik Gustav Gyllenkrok på Svenstorp. År 1779 blev Björnstorp fideikommiss, och har sedan dess varit i ätten Gyllenkroks ägo. Sitt nuvarande utseende fick Björnstorp vid en ombyggnad 1868, ledd av Helgo Zettervall.
Bjärsjölagårds slott
Bjärsjölagårds slott, slott i Sjöbo kommun.
Bjärsjölagård ligger 12 km norr om Sjöbo. Slottet ägs av Hushållningssällskapet Malmöhus och är idag konferensanläggning. Huvudbyggnaden och den norra flygeln är byggda i rokokostil 1766 respektive 1777. Den södra flygel, i empirestil, är från 1812. En helt ny konferensdel tillkom 2005.
Namnet, vilket påfallande ofta uttalas fel av utombys, är en sammanskrivning av Bjärsjö + ladugård och skall uttalas med betoning på a:et, alltså som Bjärsjö lágård.
Några hundra meter åt sydväst, vid en numera tömd sjö, låg under medeltiden en starkt befäst borg, Beritzholm, omgiven av vallar och gravar. Den tillhörde sedan Valdemar Atterdags tid kronan, men lär ha anor ända från 700-talet, då Harald Hildetand bodde på platsen. Borgen revs 1526. Därefter byggdes en ladugård som gav den nuvarande egendomen sitt namn. Peter Julius Coyet köpte godset 1720 av kronan. I slutet av 1800-talet bedrevs omfattande kalkframställning. Från den tiden finns ruinerna av två kalkugnar. Egendomen köptes av Hushållningssällskapet 1958.
Bjärsjölagård ligger 12 km norr om Sjöbo. Slottet ägs av Hushållningssällskapet Malmöhus och är idag konferensanläggning. Huvudbyggnaden och den norra flygeln är byggda i rokokostil 1766 respektive 1777. Den södra flygel, i empirestil, är från 1812. En helt ny konferensdel tillkom 2005.
Namnet, vilket påfallande ofta uttalas fel av utombys, är en sammanskrivning av Bjärsjö + ladugård och skall uttalas med betoning på a:et, alltså som Bjärsjö lágård.
Några hundra meter åt sydväst, vid en numera tömd sjö, låg under medeltiden en starkt befäst borg, Beritzholm, omgiven av vallar och gravar. Den tillhörde sedan Valdemar Atterdags tid kronan, men lär ha anor ända från 700-talet, då Harald Hildetand bodde på platsen. Borgen revs 1526. Därefter byggdes en ladugård som gav den nuvarande egendomen sitt namn. Peter Julius Coyet köpte godset 1720 av kronan. I slutet av 1800-talet bedrevs omfattande kalkframställning. Från den tiden finns ruinerna av två kalkugnar. Egendomen köptes av Hushållningssällskapet 1958.
Bjärsjöholms slott
Bjärsjöholms slott, slott nära E65 3 km väster om Ystad.
Bjärsjöholm, Bjersjöholm, Bergsjöholm, består egentligen av två slott. I norr ligger den gamla renässansborgen från 1576, uppförd av Björn Kaas 1576 mellan en höjd och en liten, numera torrlagd sjö. Den övergavs på grund av sättningar och ett nytt slott, ritat av Ferdinand Meldahl, uppfördes 1850. Efter 1986 har den gamla borgen restaurerats med gamla metoder.
"Berghusagård" omtalas 1344. Troligen låg sätesgården invid Bjäresjö kyrka. Vid utgrävningar har påträffats stenmurar efter denna tidigmedeltida sätesgård. Egendomen ägdes 1344 av Ingemar Karlsson som detta år bevittnade en köpehandling. 1350 omtalas däremot "Berghusaholm" vilket kan ange tidpunkten för sätesgårdens flyttning ner på en holme i den närbelägna sjön. 1366 stod riddaren Åge Ingvarsen Båd som ägare till borgen. Han var under 1360-talet kunglig fogde, gälkare, i Skåne. Hustrun Anne Gerhardsdotter gifte vid makens död om sig med Peder Munk. 1386 donerade paret en större egendom till Lunds domkyrkas byggnadsfond. I början av 1400-talet och till mitten av 1500-talet ägdes gården av släkten Rotfeld. Den tillhörde sedan släkterna Kaas, Ugerup och Tott.
1668 köptes Bjärsjöholm av Ebba Brahe, gift med generalfältherren Jakob de la Gardie. Vid hennes död 1674 övergick godset till hennes son Magnus Gabriel de la Gardie. 1681 tvingades han sälja Bjersjöholm till fältmarskalken Otto Wilhelm Königsmarck. Från början av 1700-talet innehades det en längre tid av släkten Palmcreutz och såldes 1847 till lagman Tage Sylvan.
Bjärsjöholm, Bjersjöholm, Bergsjöholm, består egentligen av två slott. I norr ligger den gamla renässansborgen från 1576, uppförd av Björn Kaas 1576 mellan en höjd och en liten, numera torrlagd sjö. Den övergavs på grund av sättningar och ett nytt slott, ritat av Ferdinand Meldahl, uppfördes 1850. Efter 1986 har den gamla borgen restaurerats med gamla metoder.
"Berghusagård" omtalas 1344. Troligen låg sätesgården invid Bjäresjö kyrka. Vid utgrävningar har påträffats stenmurar efter denna tidigmedeltida sätesgård. Egendomen ägdes 1344 av Ingemar Karlsson som detta år bevittnade en köpehandling. 1350 omtalas däremot "Berghusaholm" vilket kan ange tidpunkten för sätesgårdens flyttning ner på en holme i den närbelägna sjön. 1366 stod riddaren Åge Ingvarsen Båd som ägare till borgen. Han var under 1360-talet kunglig fogde, gälkare, i Skåne. Hustrun Anne Gerhardsdotter gifte vid makens död om sig med Peder Munk. 1386 donerade paret en större egendom till Lunds domkyrkas byggnadsfond. I början av 1400-talet och till mitten av 1500-talet ägdes gården av släkten Rotfeld. Den tillhörde sedan släkterna Kaas, Ugerup och Tott.
1668 köptes Bjärsjöholm av Ebba Brahe, gift med generalfältherren Jakob de la Gardie. Vid hennes död 1674 övergick godset till hennes son Magnus Gabriel de la Gardie. 1681 tvingades han sälja Bjersjöholm till fältmarskalken Otto Wilhelm Königsmarck. Från början av 1700-talet innehades det en längre tid av släkten Palmcreutz och såldes 1847 till lagman Tage Sylvan.
Bellinga slott
Bellinga slott, slott i Ystads kommun.
Bellinga gods ligger vid Ellestadssjöns västra sida. Godset var från 1500-talet en sätesgård under Sövdeborg. På 1860-talet avskiljdes Bellinga och slottet byggdes av Elisabeth Piper och hennes make friherre Carl Hochschild. Slottet har därefter varit i släkten Pipers ägo. Det är inte tillgängligt för allmänheten.
Bellinga gods ligger vid Ellestadssjöns västra sida. Godset var från 1500-talet en sätesgård under Sövdeborg. På 1860-talet avskiljdes Bellinga och slottet byggdes av Elisabeth Piper och hennes make friherre Carl Hochschild. Slottet har därefter varit i släkten Pipers ägo. Det är inte tillgängligt för allmänheten.
Barsebäcks slott
Barsebäcks slott, slott i Kävlinge kommun.
Slottet ligger i Barsebäcks by. Det var känt redan på 1100-talet som ett fästningsverk. Gustaf David Hamilton köpte 1743 godset och restaurerade inom kort den vanvårdade egendomen. En ny ombyggnad gjordes 1889, då slottet fick sitt nuvarande utseende. Slottet ägs fortfarande av släkten Hamilton. Det är inte tillgängligt för allmänheten.
Slottet ligger i Barsebäcks by. Det var känt redan på 1100-talet som ett fästningsverk. Gustaf David Hamilton köpte 1743 godset och restaurerade inom kort den vanvårdade egendomen. En ny ombyggnad gjordes 1889, då slottet fick sitt nuvarande utseende. Slottet ägs fortfarande av släkten Hamilton. Det är inte tillgängligt för allmänheten.
Alnarps slott
Alnarps slott är ett slott i Alnarp, Lomma kommun, ca 1 mil norr om Malmö. Slottet är uppfört 1862 i holländsk renässans. Här finns Sveriges lantbruksuniversitets trädgårdscentrum, och landets största trädgårdsbibliotek. Alnarpsparken har landets näst största samling vad gäller arter och varieteter av träd och buskar.
Godset var ursprungligen ett danskt adelsgods. Vid Roskildefreden ägdes det av Lunds stift. Det var därefter löneförmån åt guvernörerna i Skåne och senare åt landshövdingarna i Malmöhus län. År 1862 blev godset lantbruksinstitut. Då byggdes slottet, ritat av dansken Ferdinand Meldahl, och andra nödvändiga byggnader.
Godset var ursprungligen ett danskt adelsgods. Vid Roskildefreden ägdes det av Lunds stift. Det var därefter löneförmån åt guvernörerna i Skåne och senare åt landshövdingarna i Malmöhus län. År 1862 blev godset lantbruksinstitut. Då byggdes slottet, ritat av dansken Ferdinand Meldahl, och andra nödvändiga byggnader.
Hjularöds slott
Hjularöds slott är ett slott i Eslövs kommun.
Slottet omnämns för första gången 1391, men det nuvarande slottet byggdes 1894-1897. Det uppfördes på initiativ av dåvarande ägaren kammarherre Hans Gustaf Toll. Franska medeltidsslott stod som förebild, kanske framför allt slottet Pierrefonds som då relativt nyligen renoverats och rönte stor uppmärksamhet i samtiden. Det nya slottet ritades av arkitekterna Isak Gustaf Clason och Lars Israel Wahlman.
Utomhusscener för julkalendern Mysteriet på Greveholm 1996 spelades in på borggården för Hjularöds slott.
Slottet är inte öppet för allmänheten.
Slottet omnämns för första gången 1391, men det nuvarande slottet byggdes 1894-1897. Det uppfördes på initiativ av dåvarande ägaren kammarherre Hans Gustaf Toll. Franska medeltidsslott stod som förebild, kanske framför allt slottet Pierrefonds som då relativt nyligen renoverats och rönte stor uppmärksamhet i samtiden. Det nya slottet ritades av arkitekterna Isak Gustaf Clason och Lars Israel Wahlman.
Utomhusscener för julkalendern Mysteriet på Greveholm 1996 spelades in på borggården för Hjularöds slott.
Slottet är inte öppet för allmänheten.
Glimmingehus
Glimmingehus i Simrishamns kommun i Skåne är Nordens bäst bevarade borg från medeltiden. Borgen innehåller många av tidens försvarsverk, såsom bröstvärn, falska dörrar och blindgångar, hål att hälla flytande tjära i, vallgravar, vindbryggor och diverse andra dödsfällor. Allt med syfte att överraska angripare och skydda herrskapet mot bondeuppror. Borgen är 30 lång, 12 m bred och nästan 26 m hög (gavelspetsen). Yttermurarna, som är 2,4 meter tjocka nedtill och 1,8 meter längst upp, går 2,5 m under marken. Byggnaden rymmer fyra våningar – materialet är ohuggen sandsten och kvartsit, hämtad från kusten vid Simrishamn. Hörnstycken, dörr- och fönsteromfattningar och de två nedre trapporna är av finhuggen kalksten från Gotland. Högt ovan ingången finns en karnap varifrån het vätska eller stenar kunde släppas ner på inkräktare. Samma syfte hade hålen i skyttegången, som strax under taknocken sträckte sig runt borgen. Gången togs för länge sedan bort liksom muren runt hela den medeltida fästningen.
Bottenvåningen innehöll brygghus, bakstuga, kök, matförråd och vinkällare, färskvattenbrunn och eldstadsanläggning för uppvärmning av hela borgen; varmluftskanaler fanns inmurade i väggarna. Skorstenarna togs bort när byggnaden började användas till sädesmagasin.
En trappa upp fanns borgherrens bostad, vardagsrum och sovrum med privet. Via två hål i borgstugans tak kunde eventuella inkräktare skjutas eller översköljas med kokande vätskor. Liknande skottgluggar finns på flera ställen i borgen.
Två trappor upp låg riddarsalen med en vapenprydd kalkstensspis. Där finns bevarade kalkstensreliefer: den ena föreställande riddare med Jens Holgersens och Holmgerd Axeldatter Brahes vapensköldar, den andra avbildar Jesu födelse och död (av Adam van Düren, som troligen gjort flera av utsmyckningarna). På samma plan låg också frustugan för slottsfrun och barnen.
Enligt en minnestavla, som det danska riksrådet och riddaren Jens Holgersen Ulfstand lät sätta upp över slottets ingång började borgen byggas 1499. Ulfstand var riksråd, riddare och amiral under kung Hans av Danmark. Stenmästare (arkitekt, bildhuggare) var den nordtyske mästaren Adam van Düren, som även arbetade vid Lunds domkyrka.
Många föremål har grävts fram vid arkeologiska undersökningar som visar den lyx riddarens familj på Glimmingehus omgav sig med fram till Jens Holgersen Ulfstands död 1523. Några av de dyraste föremål som gick att köpa i Europa, t.ex. Venetianskt glas, motivpressat glas från området kring Rhen och spansk keramik har hittats på slottet. Tecken på familjens rikedom kan även ses inuti borgen. Riddarens familj hade tillgång till bekvämligheter som varmluftskanaler i väggarna och bänkar i fönsternischerna. Även om borgen var bekväm för sin tid kan Glimmingehus ses som ett uttryck för riddarromantik. Den var knappast ny eller framåtsträvande ens för riddarens samtida och definitivt inte för senare generationers skånsk adel. Troligen var Glimmingehus inte bebott mer än några få generationer innan det gjordes om till sädesmagasin.
Karl XI:s order under Skånska kriget 1676 att riva slottet för att undvika att det föll i den danske kungens händer kunde inte genomföras. Ett första försök, där 20 skånska bönder tvingades hjälpa till, misslyckades. Ytterligare 130 man skickades till Glimmingehus i ett andra försök. Innan de hunnit utföra ordern siktades dock en dansk-holländsk flotta i Ystad, och svenskarna övergav rivningsförsöken.
Borgen tjänade som spannmålsmagasin under 1700-talet och donerades till Vitterhetsakademin av agronom Nils Månsson 1924. Den förvaltas idag av Riksantikvarieämbetet. På borgen finns museum, medeltida kök, museibutik samt restaurang och café. Under sommaren görs flera guidade visningar dagligen. Sommartid anordnas berättaraftnar under titeln "Bisarra berättelser och hiskeliga historier".
Bottenvåningen innehöll brygghus, bakstuga, kök, matförråd och vinkällare, färskvattenbrunn och eldstadsanläggning för uppvärmning av hela borgen; varmluftskanaler fanns inmurade i väggarna. Skorstenarna togs bort när byggnaden började användas till sädesmagasin.
En trappa upp fanns borgherrens bostad, vardagsrum och sovrum med privet. Via två hål i borgstugans tak kunde eventuella inkräktare skjutas eller översköljas med kokande vätskor. Liknande skottgluggar finns på flera ställen i borgen.
Två trappor upp låg riddarsalen med en vapenprydd kalkstensspis. Där finns bevarade kalkstensreliefer: den ena föreställande riddare med Jens Holgersens och Holmgerd Axeldatter Brahes vapensköldar, den andra avbildar Jesu födelse och död (av Adam van Düren, som troligen gjort flera av utsmyckningarna). På samma plan låg också frustugan för slottsfrun och barnen.
Enligt en minnestavla, som det danska riksrådet och riddaren Jens Holgersen Ulfstand lät sätta upp över slottets ingång började borgen byggas 1499. Ulfstand var riksråd, riddare och amiral under kung Hans av Danmark. Stenmästare (arkitekt, bildhuggare) var den nordtyske mästaren Adam van Düren, som även arbetade vid Lunds domkyrka.
Många föremål har grävts fram vid arkeologiska undersökningar som visar den lyx riddarens familj på Glimmingehus omgav sig med fram till Jens Holgersen Ulfstands död 1523. Några av de dyraste föremål som gick att köpa i Europa, t.ex. Venetianskt glas, motivpressat glas från området kring Rhen och spansk keramik har hittats på slottet. Tecken på familjens rikedom kan även ses inuti borgen. Riddarens familj hade tillgång till bekvämligheter som varmluftskanaler i väggarna och bänkar i fönsternischerna. Även om borgen var bekväm för sin tid kan Glimmingehus ses som ett uttryck för riddarromantik. Den var knappast ny eller framåtsträvande ens för riddarens samtida och definitivt inte för senare generationers skånsk adel. Troligen var Glimmingehus inte bebott mer än några få generationer innan det gjordes om till sädesmagasin.
Karl XI:s order under Skånska kriget 1676 att riva slottet för att undvika att det föll i den danske kungens händer kunde inte genomföras. Ett första försök, där 20 skånska bönder tvingades hjälpa till, misslyckades. Ytterligare 130 man skickades till Glimmingehus i ett andra försök. Innan de hunnit utföra ordern siktades dock en dansk-holländsk flotta i Ystad, och svenskarna övergav rivningsförsöken.
Borgen tjänade som spannmålsmagasin under 1700-talet och donerades till Vitterhetsakademin av agronom Nils Månsson 1924. Den förvaltas idag av Riksantikvarieämbetet. På borgen finns museum, medeltida kök, museibutik samt restaurang och café. Under sommaren görs flera guidade visningar dagligen. Sommartid anordnas berättaraftnar under titeln "Bisarra berättelser och hiskeliga historier".
Bäckaskogs slott
Bäckaskogs slott, slott i Kristianstads kommun.
Slottet är beläget på näset mellan Ivösjön och Oppmannasjön. Det har en historia, som sträcker sig från 1200-talet, då slottet var ett kloster. Bäckaskogs slottskapell ingår i anläggningen. Idag är slottet hotell, restaurang och konferensanläggning. I slottsparken finns bl.a. en örtagård med krydd- och medicinalväxter.
Bäckaskog grundades som premonstratenserkloster på 1200-talet. Klosterverksamheten upphörde vid reformationen 1537, då Bäckaskog övertogs av den danska staten. Det var därefter förläning till ätterna Ulfstand, Brahe, Bille och Parsberg. Slutligen överläts det med äganderätt åt ätten Ramel. 1684 drogs det in till svenska kronan av Karl XI. Det blev då boställe för översten vid södra skånska kavalleriregementet, men var ofta utarrenderat. Bland innehavarna är det i synnerhet fältmarskalken Johan Christopher Toll och Karl XV som förskönat slottet och dess omgivningar. Oscar I arrenderade egendomen 1845 och överlät 1853 kontraktet på kronprins Karl, sedermera Karl XV. Han var innehavare av Bäckaskog till sin död 1872. Kronprins Fredrik av Danmark, senare Fredrik VIII, övertog egendomen 1885, men överlät 1900 kontraktet på kammarherre Filip Stjernswärd.
C:a 1924 arrenderades Bäckaskog av Per Åkers (Nilsson) som var direktör för det svenskägda telefonbolaget i Polen. Han hade tidigare, fram till revolutionen 1917, varit direktör för det av bl.a. LM Ericsson ägda telefonbolaget i Moskva dit han ursprungligen kommit som gymnastikdirektör och då lärt sig ryska. Han var den siste som både arrenderade slottet och jordbruket och bodde på slottet i många år. En släkting tog sedan över arrendet av jordbruket.
1956 skildes slottet från jordbruket. Slottet arrenderades av Gustaf Ferlenius, som gjorde Bäckaskog till populärt turistmål. Sedan dess används Bäckaskog för konferenser och kurser och är öppet för allmänheten. 1996 köptes slottet av Statens Fastighetsverk.
Slottet är beläget på näset mellan Ivösjön och Oppmannasjön. Det har en historia, som sträcker sig från 1200-talet, då slottet var ett kloster. Bäckaskogs slottskapell ingår i anläggningen. Idag är slottet hotell, restaurang och konferensanläggning. I slottsparken finns bl.a. en örtagård med krydd- och medicinalväxter.
Bäckaskog grundades som premonstratenserkloster på 1200-talet. Klosterverksamheten upphörde vid reformationen 1537, då Bäckaskog övertogs av den danska staten. Det var därefter förläning till ätterna Ulfstand, Brahe, Bille och Parsberg. Slutligen överläts det med äganderätt åt ätten Ramel. 1684 drogs det in till svenska kronan av Karl XI. Det blev då boställe för översten vid södra skånska kavalleriregementet, men var ofta utarrenderat. Bland innehavarna är det i synnerhet fältmarskalken Johan Christopher Toll och Karl XV som förskönat slottet och dess omgivningar. Oscar I arrenderade egendomen 1845 och överlät 1853 kontraktet på kronprins Karl, sedermera Karl XV. Han var innehavare av Bäckaskog till sin död 1872. Kronprins Fredrik av Danmark, senare Fredrik VIII, övertog egendomen 1885, men överlät 1900 kontraktet på kammarherre Filip Stjernswärd.
C:a 1924 arrenderades Bäckaskog av Per Åkers (Nilsson) som var direktör för det svenskägda telefonbolaget i Polen. Han hade tidigare, fram till revolutionen 1917, varit direktör för det av bl.a. LM Ericsson ägda telefonbolaget i Moskva dit han ursprungligen kommit som gymnastikdirektör och då lärt sig ryska. Han var den siste som både arrenderade slottet och jordbruket och bodde på slottet i många år. En släkting tog sedan över arrendet av jordbruket.
1956 skildes slottet från jordbruket. Slottet arrenderades av Gustaf Ferlenius, som gjorde Bäckaskog till populärt turistmål. Sedan dess används Bäckaskog för konferenser och kurser och är öppet för allmänheten. 1996 köptes slottet av Statens Fastighetsverk.
Trollenäs slott
Trollenäs slott är ett slott i Eslövs kommun. Slottet består av en trevånings huvudbyggnad och flyglar i två våningar. På den fjärde sidan finns en öppen borggård där huvudingången leder genom en rund tornbyggnad. På huvudbyggnadens västsida finns ett fyrkantigt torn. Från dess veranda leder en bred trappa ned till den omgivande trädgården.
Trollenäs hette ursprungligen Näs, efter sitt läge mellan två bäckar.
Slottet är öppet för allmänheten, med möjligheter till bröllop, konferenser, middagar och guidning. I parken finns ett café. Intill slottet ligger Näs gamla kyrka.
Trollenäs är känt sedan 1300-talet och har ägts av endast två ätter, Tott och Trolle. 1559 började det nuvarande slottet byggas av Tage Ottesen Tott och tillhörde hans ätt till 1682. Då kom det genom byte till Niels Trolles änka, Helle Rosencrantz. Hennes sonson Fredrik Trolle gjorde Trollenäs och Fulltofta till fideikommiss för sin sonson Fredrik Trolle och dennes arvingar. Egendomen är överförd till Trollenäs Gods AB och ägs fortfarande av familjen Trolle.
I slutet av 1800-talet förvandlades det till ett franskinspirerat renässansslott av arkitekten Ferdinand Meldahl.
Trollenäs hette ursprungligen Näs, efter sitt läge mellan två bäckar.
Slottet är öppet för allmänheten, med möjligheter till bröllop, konferenser, middagar och guidning. I parken finns ett café. Intill slottet ligger Näs gamla kyrka.
Trollenäs är känt sedan 1300-talet och har ägts av endast två ätter, Tott och Trolle. 1559 började det nuvarande slottet byggas av Tage Ottesen Tott och tillhörde hans ätt till 1682. Då kom det genom byte till Niels Trolles änka, Helle Rosencrantz. Hennes sonson Fredrik Trolle gjorde Trollenäs och Fulltofta till fideikommiss för sin sonson Fredrik Trolle och dennes arvingar. Egendomen är överförd till Trollenäs Gods AB och ägs fortfarande av familjen Trolle.
I slutet av 1800-talet förvandlades det till ett franskinspirerat renässansslott av arkitekten Ferdinand Meldahl.
Trolleholms slott
Trolleholms slott är ett slott i Svalövs kommun, någon mil öster om Svalövs tätort. Det nuvarande slottet byggdes på 1760-talet efter ritningar av Carl Hårleman. Sitt sagoliknande utseende fick Trolleholm under slutet av 1800-talet då slottet restaurerades i tidig renässansstil. Här finns också ett lusthus från 1700-talet.
Slottet består av tre trevåningsbyggnader i röd oputsad tegel. De omges av fyra hörntorn med skyttegluggar och koniska huvar. I nordöstra hörnet av borggården finns ett trapptorn, även det med konisk huv.
Trolleholm kallades ursprungligen Kattisnabbe eller Kattsnave. Det kom på 1500-talet i danska riksrådet Tage Ottesen Totts ägo. Han uppförde där borgen Eriksholm 1538. Den brändes 1678 av danskarna. 1680 inköptes godset av danska riksrådet Niels Trolles änka, Helle Rosencrantz. Hennes sonsöner sålde det 1727 till sin kusin, överstelöjtnant Fredrik Trolle, som 1755 lät göra det till fideikommiss och ändra dess namn till Trolleholm. Genom hans dotter Vivikas giftermål med greve Gustaf Bonde kom Trolleholm till denna släkt. Efter detta bär innehavarna namnet Trolle-Bonde. Deras sonson excellensen Gustaf Trolle-Bonde delade 1808-1837 godset i farmer. De förut hoveriskyldiga bönderna skulle som arrendatorer bruka sina gårdar. Stora ladugårds- och ekonomi- samt skol- och fattighus byggdes. Efter hans död innehades Trolleholm av brorsonen greve Gustaf Trolle-Bonde d.y. och därefter av dennes andre son greve Carl Johan Trolle-Bonde. Slottet ägs fortfarande av släkten Trolle-Bonde. Numera hyrs en del av slottets rum ut till företag som köpt andelar i Trolleholms Slott AB för representation. Två säsonger av TV-serien Stjärnorna på slottet spelades in på Trolleholm 2006 och 2007 och visades i Sveriges television.
Slottet består av tre trevåningsbyggnader i röd oputsad tegel. De omges av fyra hörntorn med skyttegluggar och koniska huvar. I nordöstra hörnet av borggården finns ett trapptorn, även det med konisk huv.
Trolleholm kallades ursprungligen Kattisnabbe eller Kattsnave. Det kom på 1500-talet i danska riksrådet Tage Ottesen Totts ägo. Han uppförde där borgen Eriksholm 1538. Den brändes 1678 av danskarna. 1680 inköptes godset av danska riksrådet Niels Trolles änka, Helle Rosencrantz. Hennes sonsöner sålde det 1727 till sin kusin, överstelöjtnant Fredrik Trolle, som 1755 lät göra det till fideikommiss och ändra dess namn till Trolleholm. Genom hans dotter Vivikas giftermål med greve Gustaf Bonde kom Trolleholm till denna släkt. Efter detta bär innehavarna namnet Trolle-Bonde. Deras sonson excellensen Gustaf Trolle-Bonde delade 1808-1837 godset i farmer. De förut hoveriskyldiga bönderna skulle som arrendatorer bruka sina gårdar. Stora ladugårds- och ekonomi- samt skol- och fattighus byggdes. Efter hans död innehades Trolleholm av brorsonen greve Gustaf Trolle-Bonde d.y. och därefter av dennes andre son greve Carl Johan Trolle-Bonde. Slottet ägs fortfarande av släkten Trolle-Bonde. Numera hyrs en del av slottets rum ut till företag som köpt andelar i Trolleholms Slott AB för representation. Två säsonger av TV-serien Stjärnorna på slottet spelades in på Trolleholm 2006 och 2007 och visades i Sveriges television.
Trolle Ljungby slott
Trolle Ljungby slott, slott i Kristianstads kommun.
Slottet hör till Skånes mest praktfulla renässansbyggnader i typisk Christian IV-stil. Godset ägs i dag av släkten Trolle-Wachtmeister. Till slottet är knutet sagan om Ljungby horn och pipa.
Slottet är ett tvåvåningshus, omfattande huvudbyggnad och två flyglar i oputsat tegel. Huvudbyggnaden uppfördes 1629 på grundmurarna av en 1525 av Sören Norby nedbränd borg. Den västra flygeln uppfördes 1633. Den östra, kallad "Munkelängan" byggdes 1787. Från borggårdens norra sida leder en 1806 uppförd stenbro till ladugården.
Godset, som förr hette Ljungby, var under medeltiden troligen en befäst sätesgård. Det ägdes under 1300-1400-talen av släkten Bille, senare av släkterna Brostrup, Ulfstand och Gyllenstierna. Det övergick 1662 genom köp till den bekante diplomaten Peter Julius Coyet. Dennes son, friherre Wilhelm Julius Coyet, bildade av Ljungby, Årup och Ryssås ett ärftligt baroni. Sedan hans ätt dött ut på manssidan, ärvdes Ljungby av Ulrika Lovisa Maria Sparre, gift med riksdrots greve Carl Axel Trolle-Wachtmeister till Trolleberg. Under hennes tid överflyttades 1830 fideikommissrätten från Trolleberg till Ljungby, som sedan dess kallats Trolle Ljungby. Det ärvdes av hennes son excellens Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister och har därefter stannat i släktens ägo.
Slottet hör till Skånes mest praktfulla renässansbyggnader i typisk Christian IV-stil. Godset ägs i dag av släkten Trolle-Wachtmeister. Till slottet är knutet sagan om Ljungby horn och pipa.
Slottet är ett tvåvåningshus, omfattande huvudbyggnad och två flyglar i oputsat tegel. Huvudbyggnaden uppfördes 1629 på grundmurarna av en 1525 av Sören Norby nedbränd borg. Den västra flygeln uppfördes 1633. Den östra, kallad "Munkelängan" byggdes 1787. Från borggårdens norra sida leder en 1806 uppförd stenbro till ladugården.
Godset, som förr hette Ljungby, var under medeltiden troligen en befäst sätesgård. Det ägdes under 1300-1400-talen av släkten Bille, senare av släkterna Brostrup, Ulfstand och Gyllenstierna. Det övergick 1662 genom köp till den bekante diplomaten Peter Julius Coyet. Dennes son, friherre Wilhelm Julius Coyet, bildade av Ljungby, Årup och Ryssås ett ärftligt baroni. Sedan hans ätt dött ut på manssidan, ärvdes Ljungby av Ulrika Lovisa Maria Sparre, gift med riksdrots greve Carl Axel Trolle-Wachtmeister till Trolleberg. Under hennes tid överflyttades 1830 fideikommissrätten från Trolleberg till Ljungby, som sedan dess kallats Trolle Ljungby. Det ärvdes av hennes son excellens Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister och har därefter stannat i släktens ägo.
Sofiero
Sofiero har ett underbart läge vid strandbranterna strax norr om Helsingborg. Efter en inbjudan från greve Baltzar von Platen på Kulla Gunnarstorp blev prins Oscar, sedermera Oscar II, och hans gemål prinsessan Sophia av Nassau förtjusta i bygden vid Öresund. Sophia var klen och man trodde att hennes hälsa skulle må väl av det goda klimatet. Dessutom var prins Oscar sjöofficer och tyckte säkert om att betrakta den livliga fartygstrafiken genom Öresund. År 1864 förvärvade prinsessan prästhemmanet Skabelycke och köpte också till en del jord från intilliggande Stubbarp. Här uppfördes 1864-65
en slottsliknande envåningsvilla, huvudsakligen i trä, som fick namnet Sofiero efter prinsessan. Redan 1874 skedde en ombyggnad, främst därför att det ursprungliga byggnadsmaterialet var undermåligt, varvid det lilla slottet påbyggdes med en våning och fick sitt nuvarande utseende efter ritningar av professor E. Jakobsson. Det fick en exteriör i imiterad holländsk renässansstil. Arvprins Oscar blev svensk-norsk kung 1872 och under hans regeringstid var Sofiero samlingspunkt för de flesta av Europas statsöverhuvuden vid en del storpolitiska konferenser.
År 1905 skänkte kungaparet Sofiero som bröllopsgåva till sonsonen prins Gustaf (VI) Adolf, när han gifte sig med prinsessan Margareta av Storbritannien och Irland. Hon var dotter till hertigparet av Connaught och hade växt upp på slottet Bagshot Park, som hade en av den tidens mest sevärda engelska parker. Margaretas far, Arthur (son till drottning Victoria av Storbritannien), arbetade hängivet med att vårda och förbättra den väldiga parken och i detta arbete fick dottern tidigt delta med egna projekt. Prins Arthur var en framstående "landscape gardener" och kallades av engelsmännen "landets stora, furstliga trädgårdsarkitekt". Eftersom den unga Margareta också hade konstnärliga anlag, anställde fadern som lärare en fransk konstnärinna, Madeleine Fleury, som var elev till den store impressionisten Claude Monet - även känd som anläggare av den berömda trädgården vid sitt hem i Giverny.
Det stora trädgårdskunnande hon fått från sin far förde Margareta med sig till Sverige. När hon och hennes make fick Sofiero var det ganska förfallet, eftersom Oscar II under flera år hellre tillbringat sina somrar i Marstrand. Margareta ger själv följande beskrivning: "Ja, det var en gång ett slott, som byggdes i Skåneland, och som hade en bland de vackraste utsikter i världen, men när vi mottog vårt Sofiero, så fanns där knappast någonting i blomsterväg. Hela stället verkade mera som den förtrollade skogen, där sagoprinsessan låg och sov! Det kanske var mycket trevligt för henne, men vi önskade oss ändå något annat, något mera och började så fort som möjligt tänka ut, hur vi skulle kunna försköna den af naturen så utomordentligt vackert belägna egendomen." Margareta planerade och lade grunden till Sofieros storartade park- och trädgårdsanläggningar och skrev själv ett par populära böcker om dessa. I trädgårdsarbetet engagerade hon inte bara tjänstefolket utan även sällskapsdamerna och sina barn.
Vid Baltiska utställningen i Malmö 1914 planterade kronprinsessan själv den vackra blomstergatan framför den kungliga paviljongen, nuvarande Margaretapaviljongen. Hennes insatser blev av stor betydelse för den svenska trädgårdsutvecklingen och hon fick redan under sin livstid tillnamnet "Blomsterprinsessan". Den konstnärligt begåvade Margareta ägnade sig även åt måleri och hämtade ofta motiven från sitt kära Sofiero. Hon var också en duktig fotograf. Många av hennes bilder visar barnen i full färd med trädgårdsarbetet på Sofiero. Margareta dog 1920 efter en kort tids sjukdom, endast 38 år gammal.
Sofiero blev Gustaf Adolfs sommarresidens i inte mindre än 68 år. Efter kronprinsessan Margaretas död gifte han 1923 om sig med lady Louise Mountbatten. Gustaf Adolf kom framför allt att intressera sig för rhododendron och med tiden blev detta till en passion hos honom. Vid hans död 1973 fanns det nästan 5 000 sådana plantor i trädgården, vilka i dag ökat till mer än 10 000 av 500 arter och sorter. I månadsskiftet maj-juni kan man uppleva den praktfulla blomningen.
Bakom skapandet av anläggningen låg kung Gustaf Adolfs trädgårdsmästare Ingvar Danielsson. Enligt vad som berättas tycks hans umgänge med kungen ha gått till så att de båda herrarna promenerade omkring i parken, och så sade Danielsson: "Här, Ers Majestät, tycker jag att vi skall plantera bellis." Kungen funderade en stund över detta och sade sedan: "Här, Danielsson, tycker jag att vi skall plantera bellis." Och så planterade Danielsson bellis.
Kung Gustaf VI Adolf testamenterade slottet med dess anläggningar till Helsingborgs kommun med villkor att dessa bevarades och hölls öppna för allmänheten. En restaurering av både slott och trädgårdar företogs i början av 1990-talet. För skötseln av Sofieros anläggningar ansvarar nu stadsträdgårdsmästaren i Helsingborg.
en slottsliknande envåningsvilla, huvudsakligen i trä, som fick namnet Sofiero efter prinsessan. Redan 1874 skedde en ombyggnad, främst därför att det ursprungliga byggnadsmaterialet var undermåligt, varvid det lilla slottet påbyggdes med en våning och fick sitt nuvarande utseende efter ritningar av professor E. Jakobsson. Det fick en exteriör i imiterad holländsk renässansstil. Arvprins Oscar blev svensk-norsk kung 1872 och under hans regeringstid var Sofiero samlingspunkt för de flesta av Europas statsöverhuvuden vid en del storpolitiska konferenser.
År 1905 skänkte kungaparet Sofiero som bröllopsgåva till sonsonen prins Gustaf (VI) Adolf, när han gifte sig med prinsessan Margareta av Storbritannien och Irland. Hon var dotter till hertigparet av Connaught och hade växt upp på slottet Bagshot Park, som hade en av den tidens mest sevärda engelska parker. Margaretas far, Arthur (son till drottning Victoria av Storbritannien), arbetade hängivet med att vårda och förbättra den väldiga parken och i detta arbete fick dottern tidigt delta med egna projekt. Prins Arthur var en framstående "landscape gardener" och kallades av engelsmännen "landets stora, furstliga trädgårdsarkitekt". Eftersom den unga Margareta också hade konstnärliga anlag, anställde fadern som lärare en fransk konstnärinna, Madeleine Fleury, som var elev till den store impressionisten Claude Monet - även känd som anläggare av den berömda trädgården vid sitt hem i Giverny.
Det stora trädgårdskunnande hon fått från sin far förde Margareta med sig till Sverige. När hon och hennes make fick Sofiero var det ganska förfallet, eftersom Oscar II under flera år hellre tillbringat sina somrar i Marstrand. Margareta ger själv följande beskrivning: "Ja, det var en gång ett slott, som byggdes i Skåneland, och som hade en bland de vackraste utsikter i världen, men när vi mottog vårt Sofiero, så fanns där knappast någonting i blomsterväg. Hela stället verkade mera som den förtrollade skogen, där sagoprinsessan låg och sov! Det kanske var mycket trevligt för henne, men vi önskade oss ändå något annat, något mera och började så fort som möjligt tänka ut, hur vi skulle kunna försköna den af naturen så utomordentligt vackert belägna egendomen." Margareta planerade och lade grunden till Sofieros storartade park- och trädgårdsanläggningar och skrev själv ett par populära böcker om dessa. I trädgårdsarbetet engagerade hon inte bara tjänstefolket utan även sällskapsdamerna och sina barn.
Vid Baltiska utställningen i Malmö 1914 planterade kronprinsessan själv den vackra blomstergatan framför den kungliga paviljongen, nuvarande Margaretapaviljongen. Hennes insatser blev av stor betydelse för den svenska trädgårdsutvecklingen och hon fick redan under sin livstid tillnamnet "Blomsterprinsessan". Den konstnärligt begåvade Margareta ägnade sig även åt måleri och hämtade ofta motiven från sitt kära Sofiero. Hon var också en duktig fotograf. Många av hennes bilder visar barnen i full färd med trädgårdsarbetet på Sofiero. Margareta dog 1920 efter en kort tids sjukdom, endast 38 år gammal.
Sofiero blev Gustaf Adolfs sommarresidens i inte mindre än 68 år. Efter kronprinsessan Margaretas död gifte han 1923 om sig med lady Louise Mountbatten. Gustaf Adolf kom framför allt att intressera sig för rhododendron och med tiden blev detta till en passion hos honom. Vid hans död 1973 fanns det nästan 5 000 sådana plantor i trädgården, vilka i dag ökat till mer än 10 000 av 500 arter och sorter. I månadsskiftet maj-juni kan man uppleva den praktfulla blomningen.
Bakom skapandet av anläggningen låg kung Gustaf Adolfs trädgårdsmästare Ingvar Danielsson. Enligt vad som berättas tycks hans umgänge med kungen ha gått till så att de båda herrarna promenerade omkring i parken, och så sade Danielsson: "Här, Ers Majestät, tycker jag att vi skall plantera bellis." Kungen funderade en stund över detta och sade sedan: "Här, Danielsson, tycker jag att vi skall plantera bellis." Och så planterade Danielsson bellis.
Kung Gustaf VI Adolf testamenterade slottet med dess anläggningar till Helsingborgs kommun med villkor att dessa bevarades och hölls öppna för allmänheten. En restaurering av både slott och trädgårdar företogs i början av 1990-talet. För skötseln av Sofieros anläggningar ansvarar nu stadsträdgårdsmästaren i Helsingborg.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)